Ämnesområdet medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik är vidsträckt och mångvetenskapligt till sin karaktär. Forskningen sker utifrån såväl humanistiska som samhällsvetenskapliga idé- och kunskapstraditioner, och både avhandlingsarbetet och de färdiga avhandlingarna kan variera till sin karaktär. Inom det högre seminariet utvecklas en i viss mån gemensam referensram och intellektuell miljö till vilken doktoranderna bidrar. Detta sker inte minst genom att det egna avhandlingsarbetet, från idé till färdigt manus diskuteras kontinuerligt.

Ämne för avhandlingen väljs i samråd med utsedd handledare tidigt under doktorandstudierna.

Vid två tidpunkter sker diskussionen om avhandlingsarbetet på ett mer formaliserat sätt, nämligen då doktoranden vid det högre seminariet lägger fram sin avhandlingsplan och därefter får den godkänd av handledaren samt då det färdiga avhandlingsmanuset formellt accepteras av handledare och examinator för framläggande vid disputation. Det senare sker efter ett s k slutseminarium, vilket äger rum då avhandlingen finns klar i fullständig manusform.

Avhandlingsplanen kan naturligtvis komma att förändras under arbetets gång. I det inledande skedet av avhandlingsarbetet har den åtminstone två uppgifter. Den ena är att ge författaren en klar uppfattning om vilka arbetsuppgifter som hon/han står inför och om i vilken ordning de bör utföras. Planen ska med andra ord skapa förutsättningar för ett målinriktat arbete. Dess andra uppgift är att ge handledare och examinator underlag för bedömning av den planerade studiens vetenskapliga relevans inom ämnet och dess praktiska genomförbarhet inom ramen för en doktorsavhandling motsvarande 150 hp. Det är önskvärt att avhandlingsplanen blir godkänd under det första studieåret för heltidsstuderande och under de två första studieåren för dem som studerar på halvtid.

I och med godkännandet av avhandlingsplanen anses doktoranden ha dokumenterat en viss del av avhandlingsarbetet, och tillgodoräknas därför avhandlingspoäng.

I normalfallet anses arbetet med en avhandlingsplan kräva en insats som motsvarar minst 15 hp och omfattar cirka 25 till 30 sidor.

Avhandlingsplanen skall vara en text som

  • Anger de problem och frågeställningar som författaren vill belysa samt preciserar, motiverar och ger teoretiska perspektiv på dessa.
  • Anger vilka arbetsuppgifter man avser att utföra, och hur man ska gå tillväga för att uppnå de syften som angetts.
  • Visar vilka delar själva avhandlingen kommer att bestå av och deras förväntade omfattning.

Den första punkten avser alltså problemformulering och syften samt en kort översikt av tidigare forskning (teorier, begrepp, resultat) som man anser är relevant i sammanhanget. Här placeras alltså problemformuleringen in i en eller flera forskningstraditioner, och pekar på vilken litteratur som man räknar med att behöva läsa.

Den andra punkten handlar om vilka material man tänker studera, om deras tillgänglighet och om hur de kan definieras och avgränsas, samt om vilka metoder och tekniker som står till buds för insamling och analys av materialet samt hur man tänker sig att välja mellan dem. Den tredje punkten innebär att man skall presentera en disposition för avhandlingen, i form av en synopsis som anger preliminära kapitelrubriker och korta beskrivningar av vad kapitlen förväntas innehålla (gärna inkluderande en uppskattning av antalet sidor).

Avhandlingsplanen ventileras på högre seminariet, varefter den (normalt efter vissa ändringar) kan godkännas av handledare och examinator. Det bör betonas att avhandlingsplanen inte skall ses som ett extra arbetsmoment, utan snarare som ett naturligt steg i den process där doktoranden gradvis kommer till klarhet om vad hon/han vill uppnå med sin avhandling och hur arbetet rent konkret ska bedrivas.

Allt eftersom avhandlingsarbetet fortskrider presenterar doktoranden 1-2 gånger vid det högre seminariet sina resultat och de teoretiska eller metodologiska problem man möter i arbetet. Därutöver sker givetvis löpande mer informella idé- och erfarenhetsutbyten mellan doktoranderna, liksom mellan dessa och institutionens övriga medarbetare.

Uppdaterad 24 januari 2011/EP