Det sjunde inseglet. Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri
Det sjunde inseglet. Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

PUBLICERAD: 10 november 2020
UPPDATERAD: 18 november 2020

– Jag har onekligen haft turen att hamna i rätt sammanhang i rätt tid. Som bara det att Bergman själv ringde upp efter min disputation för att kolla vem som skrivit en doktorsavhandling om hans filmer utan att kontakta honom själv… Och på den vägen är det. I mitt fall har det, för att citera Sara Danius - och utan några som helst övriga jämförelser - råkat bli forskning om ”vita, döda män”, säger Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap, Stockholms universitet.

 

Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap Foto: Privat
Maaret Koskinen, professor emerita. Foto: Privat

Ingmar Bergman gick bort 2007. Vilken betydelse har hans filmer idag?

– Verkligen svårt att svara på. Men skulle tro att intresset fortfarande är större utomlands. En fingervisning får man av en doktorsavhandling vid IMS från förra året, Jono van Belles Scenes from an Audience: The auteur and the film text in audience experiences: Ingmar Bergman – a case study, där hon genom intervjuer i Sverige och Belgien jämförde hur olika sorters publiker förhåller sig till Bergmans filmer i minnet och i nuet, bland annat teveserien Scener ur ett äktenskap från 1973 – och lyckades visa att just en filmskapare som Bergman fortfarande spelar mycket stor roll för hur publiken upplevde själva filmerna.

 

I över ett decennium har det ordnats ett årligt Bergmansymposium i Stockholm. Men på grund av den "mycket allvarliga smittspridningen" av covid-19 fick Hedvig Eleonora församling med kort varsel ställa in årets evenemang som skulle ha ägt rum den 21 november. Temat var annars: farsot, avstånd, närhet. Finns det något i Bergmans verk som talar till oss idag?

– Det är ju det märkliga med Bergman, att där alltid tycks finnas teman att resonera kring. Man behöver bara titta på det som tidigare kommit upp i tidigare års Bergmansymposier i Hedvig Eleonora kyrka: Ondskan, Barnet, Genus, Skriften, Ålderdomen, Minnet, Lutherdomen, Musiken… Och som dessutom diskuterats av gäster som Agneta Pleijel, Stefan Jarl, Ebba Witt-Brattström, Johan Cullberg, Suzanne Osten, Leif Zern, Inga Landgré, Caroline Krook, bara för att nämna några, säger hon.
 

Och tillägger att:

– I år, innan symposiet inställdes i sista stund på grund av de skarpare restriktionerna, hade vi ett par intressanta gästföreläsare: Sverker Sörlin, idéhistoriker, författare och professor i miljöhistoria och Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik.


Läs mer: En hårt kritiserad Bergman ville skildra mer av världen utanför

Tanken var att du i år skulle ha introducerat Viskningar och rop (1973) - som ju är en berättelse om en döende kvinna, hennes systrar och tjänarinnan. På vilket sätt är den fortfarande aktuell idag?


– Låt mig citera Jan Holmberg, vd för Bergmanstiftelsen, som i programbladet skriver att Närhet och Avstånd är en central aspekt redan i Bergmans estetik men att de samtidigt bär på en etik: ”Hans närbilder är berömda och en integrerad del i hans kanske viktigaste budskap: vårt behov av att komma varandra nära.” Och med tanke på pandemin fortsätter han: ”Hur kan vi komma varandra nära när vi inte får? Kan social distans ändå medge ett annat slags närhet?” Sedan är Avstånd förstås inte bara ett rumsligt begrepp utan kan också gälla tid: ”Vi har alla erfarenheter av hur den egna barndomen kan kännas som igår, och igår som för en evighet sedan. Att betrakta det förflutna på distans – vad betyder det? Vad är vunnet och vad är förlorat med avståndet? Vad kommer vi, eller våra efterkommande, att säga om tiden vi lever i?”

Av Svante Emanuelli

 

Mer information
Världsberömd filmskapare, legendarisk teaterregissör och enastående författare. Ernst Ingmar Bergman, född 14 juli 1918 i Uppsala, död 30 juli 2007 på Fårö, var en svensk film- och teaterregissör, manusförfattare, teaterchef, dramatiker och författare. Lite beroende på hur man räknar gjorde Bergman ett sextiotal filmer, över etthundrasjuttio teateruppsättningar och författade ett hundratal böcker och artiklar. Till hans mest kända verk hör filmerna Det sjunde inseglet, Smultronstället, Persona och självbiografin Laterna magica. 
Maaret Koskinen disputerade med avhandlingen "Spel och speglingar. Ingmar Bergmans filmiska estetik" (1993). 
Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap vid Institutionen för mediestudier och sedan 2013 rektor vid Stockholms universitet var styrelseordförande i Stiftelsen Ingmar Bergman mellan 2007-2011. 
(Källa: ingmarbergman.se och DiVA)