Rozenkrantz får Högskoleföreningens pris för framstående vetenskaplig prestation. Foto: Privat
Jonathan Rozenkrantz tilldelas Högskoleföreningens pris för framstående vetenskaplig prestation. Han belönas för sin avhandling som han disputerade med 2019 vid Institutionen för mediestudier. Foto: Privat


PUBLICERAD: 13 maj 2020

Idag undervisar Jonathan Rozenkrantz vid Institutionen för mediestudier, IMS, där han förra året försvarade avhandlingen Electronic Labyrinths. Samtidigt avslutar han nu arbetet med boken Videographic Cinema och förbereder sig för nya forskningsprojekt.
 

Vilka dörrar kan det här priset öppna för dig som relativt nydisputerad forskare?

– Jag ser priset som en sagolik slutkläm på mitt livs mest inspirerande period. Stort tack till mina fantastiska handledare Trond Lundemo och Malin Wahlberg - och till IMS! Att ha fått chansen att förlora mig i mitt eget projekt i fem år har varit en belöning i sig. Jag hoppas kunna fortsätta den vägen, men vilken bäring priset eventuellt har på den möjligheten vill jag inte spekulera i, säger Jonathan Rozenkrantz. 

 

”Rozenkrantz avhandling i filmvetenskap är ett högst originellt och välskrivet arbete där teori samsas på ett utmärkt sätt med empiri”. 


(Ur juryns motivering)



Vilken var den mest överraskande upptäckten under avhandlingsarbetet?

– En serie oväntade överlappningar mellan videopraktiker, inklusive en bortglömd som kom att kasta nytt ljus över hela mitt projekt. Jag upptäckte att videoövervakningens framväxt mellan 1950- och 1970-talet överlappade med videomediets framväxt som ett verktyg inom psykiatrin. Och vidare, att den terapimetod som ett idag bortglömt nätverk av amerikanska psykiatriker utvecklade – ett slags video-självkonfrontationer – i sin tur överlappade inte bara med likartade praktiker i den tidigaste videokonsten, utan har bäring på flera av mina mest centrala fallstudier.
 

Läs mer: Juryns hela prismotivering

 

Berätta om de viktigaste slutsatser du kunde dra av din studie?

– Kartläggningen av hur filmer har införlivat videobilder kastar nytt ljus över videomediets teori och historia. Filmerna har erbjudit ingångar till förbisedda videopraktiker som jag har därefter har undersökt i egen rätt för att hitta nya verktyg, en ny optik, att studera nämnda filmer igenom. Genom att studera enskilda filmer genom denna optik har jag visat hur även de mest långsökta föreställningarna kring vad video kunde göra var villkorade av mediets tekniska, institutionella, diskursiva och historiska förutsättningar. En science fiction-fantasi som att video kan extrahera och konfrontera oss med våra egna bortträngda minnen är lika oerhörd som den är betingad av överlappande praktiker inom videoterapi, videoövervakning, videokonst och videografisk film, säger Jonathan Rozenkrantz och fortsätter: 

– En annan slutsats är att vi genom att spåra hur videografiska filmer förändras över tid ser ett skifte i vad som kan kallas videons föreställda temporaliteter. Där tidiga exempel domineras av föreställningar om stundande övervakningssamhällen kommer senare fall fokusera på mediets minnesrelaterade aspekter – ett skifte från framåt- till bakåtblickande perspektiv. Avhandlingen visar hur detta skifte villkoras av mediets ändrade konnotationer från en teknik för att fånga och sända rörliga bilder live till en teknik för att spela in och lagra rörliga bilder, samt hur det bakåtblickande perspektivet befästs med den analoga videons ”retro”-status i den digitala eran. 
 

"Min avhandling är den första större kartläggningen av hur filmer har införlivat videobilder från 1950-talet fram till idag"

 

Juryn skriver i sin motivering att din ”avhandling är den första i ämnet och producerar ny kunskap om videons historia och teori. Därmed levererar avhandlingen ett gediget bidrag till forskningen”. Vilket tror du är din avhandlings viktigaste bidrag till forskningsfälten filmvetenskap och mediestudier - med ditt fokus på analog video och din mediearkeologiska infallsvinkel?

– Tidigare forskning har tenderat att fokusera på video som konstform eller som ett massmedium för att distribuera filmer. Få har fokuserat på hur videobilder förekommer i filmer och de som har gjort det har fokuserat på en liten kanon - tänk Videodrome (1983) och The Ring (2002). Min avhandling är den första större kartläggningen av hur filmer har införlivat videobilder från 1950-talet fram till idag. Det är också den första studien som försöker förstå dessa verk – varav många är bortglömda idag – utifrån deras tekniska, institutionella, diskursiva och historiska medievillkor. Den infallsvinkeln gör att avhandlingen inte bara rör sig mellan en rad videorelaterade fält och fenomen – tidig live-TV, tidig videoövervakning, video som psykiatriskt verktyg, med mera – utan även kan visa på hittills förbisedda kopplingar mellan dessa till synes disparata områden.
 

Vad forskar du om just nu?
– Jag vill säga att jag ägnar hela min vakna tid åt att förbereda nästa mer omfattande projekt som jag har i åtanke. Men jag har dessvärre snöat in lite på ett sidoprojekt som jag inte kan släppa – Palmemordet i svensk fiktion. Tack, Måns Månsson. Du har gjort mig till ”privatspanarspanare”, säger Jonathan Rozenkrantz (se fotnot nedan).
 

"Det finns större frågor gällande corona än hur det kommer att påverka just min arbetssituation"




Hur ser dina möjligheter ut att obehindrat bedriva din forskning vidare i coronapandemins skugga?

– Jag har svårt att tänka på coronapandemin utifrån det snäva perspektivet. Det finns större frågor gällande corona än hur det kommer att påverka just min arbetssituation. Men det är varken den första eller sista katastrof som människan har drabbats av och rest sig från. Så jag är optimistisk. 

 

Vilken forskning och vilka projekt hoppas du kunna ägna dig åt under de kommande åren?

– Mitt nästa större projekt är tänkt att bredda och fördjupa min studie av videomediets användning inom psykiatrin. Jag hoppas även kunna fortsätta bidra till Filminstitutets filmpedagogiska satsningar på nationella minoriteter, något som jag är involverad i. Men jag tenderar som nämnt att snöa in på sidoprojekt också. Just nu är jag lite besatt av Palmemordet i svensk fiktion. Och så har jag länge velat skissa vidare på ett projekt kring historiens kanske sämsta videospelskonsol, säger Jonathan Rozenkrantz. 

Svante Emanuelli
 

Fotnot: Rozenkrantz förklarar att han med uttrycket ”privatspanarspanare” syftar på att han ”spanar på privatspanarna”, vilket är en cineastisk passning till regissören Måns Månsson bakom långfilmen Hassel – Privatspanarna (2012), som kretsar kring en grupp privatpersoner som på egen hand försöker lösa Palmemordet. Rozenkrantz säger att han inte har för avsikt att ”lösa Palmemordet, utan bara studera denna typ av karaktärer i fiktionen”. Och tillägger att ”alltså har Månsson gjort mig till privatspanarspanare”.
 

Mer om Jonathan Rozenkrantz

Jonathan Rozenkrantz är filosofie doktor i filmvetenskap och disputerade 2019 med avhandlingen Electronic Labyrinths: An Archaeology of Videographic Cinema. Den 1 oktober släpps en omarbetad version av hans avhandling ut i bokform – Videographic Cinema: An Archaeology of Electronic Images and Imaginaries. Läs mer om Rozenkrantz bakgrund och forskningsinriktning.
Avhandlingen tilldelades Högskoleföreningens pris för framstående vetenskaplig prestation 2020. Priset kommer att delas ut på Högskoleföreningens höstmöte, men det exakta datumet är på grund av rådande coronapandemi inte fastställt.
Han har även återkommande uppdrag från Svenska Filminstitutet. Jonathan är huvudredaktör för Filmpedagogiskt paket för undervisning om de nationella minoriteterna samt författare av pedagogiska filmhandledningar för lärare.