Namn: Christian Rossipal
Ålder: 24 år
Bostadsort: Stockholm

Varför valde du att läsa utbildningen?

– Sedan jag fick Fellinis Amarcord på DVD som fjortonåring har jag varit besatt av att upptäcka filmer som kanske inte dyker upp på de vanliga biograferna. Jag har även arbetat i filmbranschen sedan många år. Anledningen till att jag sökte mig till filmvetenskapen var att jag både ville fördjupa mitt intresse för att se på film och att jag själv ville arbeta i filmbranschen.

Hur var din upplevelse av utbildningen?

– Jag upplever att den första tiden på filmvetenskapen var lite av ett uppvaknande. Även om jag hade sett en hel del film introducerades jag till ett nytt sätt att se på och ett nytt sätt att tänka kring film. Jag var inte heller van vid att plugga på universitetsnivå när jag gick den första kursen, så det akademiska var definitivt något nytt. Men det kritiska och reflekterande perspektivet som det gett mig är nog det främsta jag tagit med in i arbetslivet.

Hur fick du jobb efter utbildningen?

– Jag har arbetat med film innan, under och efter utbildningen. Det är också något jag rekommenderar. Det kan i alla fall vara bra att ha viss erfarenhet innan man börjar plugga – så att man vet vad man vill få ut av utbildningen. Ett generellt tips är att söka sig till mindre bolag och få mer ansvar, istället för att ”koka kaffe” på de allra största produktionerna.

Berätta om ditt nuvarande jobb/sysselsättning!

– Förutom att jag just nu går Masterprogrammet arbetar jag främst inom dokumentär- och fiktionsfilm, men även med videokonst och fotografi. Det kan till exempel handla om frilansande med research, casting och att koordinera post-produktionen av olika projekt. Jag arbetar även med egna projekt i samarbete med olika produktionsbolag. Bland annat har jag regisserat kortfilmen ”Pettro”, som hade premiär på Tempo dokumentärfestival 2012 och ”Närbild”, som hade premiär på Göteborgs Internationella Filmfestival 2014.

På vilket sätt har du haft nytta av utbildningen i ditt yrkesliv?

– Utbildningen har som sagt gett ett visst kritiskt och reflekterande perspektiv, mer eller mindre på allt jag gör. Även om man vill jobba praktiskt med att göra film tror jag att det är bra att kunna se det man håller på med både utifrån och inifrån, dvs. både ur ett praktiskt och ett teoretiskt perspektiv, och att kunna sätta in den egna praktiken i ett större filmhistoriskt sammanhang. Man lär sig också väldigt mycket av det mer sociala under kurserna; att konstant diskutera film med alla andra studenter ger otroligt mycket.

Har du några tips till den som funderar på att söka utbildningen?

– Jag tycker att grundnivån i filmvetenskap egentligen kan vara till för vem som helst – allt från de som bara har ett allmänt intresse av film, till de som vill gå vidare och forska, till de som själva vill jobba i filmbranschen. Men om man inte är van vid universitetsstudier bör man vara beredd på att det är en del teori och inte bara visningar – även om man får se mycket fantastisk film ute på Filmhuset.