Harry Schein. Foto: Harry Scheins privata bildarkiv.
Harry Schein. Foto: Harry Scheins privata bildarkiv.

Det är en slump som ser ut som en tanke att IMS-konferensen ”Deconstructing Harry – The Many Academic Lives of Harry Schein” sammanföll med att regeringen meddelade sin sjösättning av en helstatlig filmpolitik. Därmed går det så kallade Filmavtalet mellan stat och filmbransch – Harry Scheins skapelse – som varit i kraft sedan 1960-talet i graven.
 
Men som konferensens rubrik antyder syftade den till så mycket mer än så – att fånga in den mångfacetterade Schein som mäktig chef för Filminstitutet, politisk rådgivare, författare i mediefrågor, krönikör i DN, offentlig intellektuell och celebritet. 
 
Konferensen var därför tänkt som en samlingspunkt för forskare inom de olika IMS-enheterna (Filmvetenskap, Modevetenskap, Journalistik och Medie- och kommunikationsvetenskap) över disciplin- och ämnesgränserna. Men den syftade också till att visa på vikten av universitetets så kallade tredje uppgift, och i samma anda ge ett tillfälle för akademiker, författare och journalister som arbetar med liknande källmaterial i samma minnesarkiv, att träffa varandra över kultur- och praktikgränserna.
 
Dessutom var konferensen öppen för allmänheten och blev också oväntat välbesökt. I publiken satt flera som på olika sätt haft med Schein att göra, däribland författaren Margareta Strömstedt, förre tv-producenten och regissören Birgitta Zachrisson, kulturskribenten Mikael Timm, som skrivit en bok om Filminstitutet, filmkritikern Olle Grönstedt, samt Aina Bellis, medarbetare i olika kapaciteter från Scheins tid som VD vid Filminstitutet. Den politiska sfären representerades av bland andra förre ambassadören Anders Ferm och förre finansministern Kjell-Olof Feldt tillsammans med journalisten och författaren Birgitta von Otter.
 
Konferensen inleddes med en lika detaljmättad som underhållande exposé av Ellis Cashmore (Aston University, UK), om celebritetskultur och medier förr och nu, inom både politik, film och mode. Därmed var manegen krattad för den första konferensdagens akademiska del. Den inleddes med medievetaren Pelle Snickars (Umeå universitet) som visade i hur hög grad Schein i sina böcker förutsåg dagens medielandskap. Medievetaren Per Vesterlund (Högskolan i Gävle), som snart kommer ut med en stor biografi om Schein, talade i sin tur om Schein som grå men mäktig eminens i maktens korridorer. Dagen avrundades med att konferensarrangörerna, mode- och filmvetaren Louise Wallenberg (SU) talade om Schein som celebritet och maskulin modeikon, medan filmvetaren Maaret Koskinen (SU) riktade in sig på det intrikata förhållandet mellan Schein, Ingmar Bergman och Olof Palme.
 
Konferensen andra dag (som avhandlades på svenska) inleddes med att författaren och journalisten Åsa Moberg talade om sin nära vänskap med Schein, hans biografier och politiska engagemang men även om sin egen nyckelroman Kärleken i Julia Anderssons liv. Historikern Henrik Berggren riktade in sig på svårigheten att skriva politiska biografier och den komplexa avvägningen mellan vad som är ”tiden i en människa" och "en människa i tiden”.
 
Konferensen avslutades med ett lika informativt som uppskattat rundabordssamtal mellan dessa talare och två nytillkomna gäster, Anders Mellbourn, statsvetare och tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, samt förre statsministern Ingvar Carlsson, nära vän med Schein sedan 1960-talet. Här flödade anekdoter om såväl professionella som personliga kontakter och möten med Schein, och publiken deltog livligt i samtalet.
 
Sammantaget kan sägas att presentationerna och samtalen under de två dagarna framgångsrikt bidrog till att dekonstruera Harry – samtidigt som de också medförde ett slags rekonstruktion av Schein, men också av svensk politik och svenskt kulturklimat under 1900-talets andra hälft.

Text: Maaret Koskinen & Louise Wallenberg